Bakgrund miljödiplomering

Här skriver Pelle Lindberg en ekologisk-filosofisk bakgrund till HHFTs arbete med miljödiplomering.

En oas för biologisk mångfald

Alla nu levande arter är i en viss mening lika avancerade. Alla är de resultat av den genetiska evolutionens gång under närmare fyra miljarder år. Det är fel att se evolutionen som en stege från lägre former till högre. Den kan snarare liknas vid ett träd där det från stammen går ut grenar åt alla möjliga håll. Grenarna delar upp sig i kvistar och längst ut sitter bladen, där varje blad motsvarar en viss biologisk art. En av dessa är människan, Homo sapiens.

Evolutionen gör varje art allt skickligare i sina specialiteter. Den ekologiska balansen är inte statisk. Varje art måste utvecklas för att inte bli utkonkurrerad av de andra som utvecklas av evolutionen. Människans främsta specialitet är hennes förmåga till ett avancerat språk och abstrakt tänkande, möjliggjord av en för det anpassad hjärna. Detta har gjort att förändringen av hennes livsvillkor numera framför allt beror på utvecklingen av hennes kultur, kunskaper som överförs från äldre till yngre. Denna har gjort det möjligt för henne att uppfylla jorden och bli dess härskare, som kan bestämma över liv och död även för andra arter.

Evolutionens gång mot en allt större artrikedom har ett antal gånger avbrutits genom ett massutdöende, då en stor del av arterna dött ut. Flera gånger har detta berott på klimat­förändringar, alltför snabba för att evolutionen skulle hinna anpassa arterna. Dinosaurierna och många andra livsformer slogs dock ut vid ett massutdöende orsakat av en kollision med en asteroid för 65 miljoner år sedan. Därefter utvecklades så småningom nuvarande livs­former med en större mångfald än någonsin tidigare. Kontinenterna kom att domineras av växter som träd, buskar, örter och gräs och dessa kom att utgöra basen för de olika närings­kedjorna, bestående av bland annat insekter, groddjur, gnagare, fåglar, kräldjur och större däggdjur. Många växtätare livnär sig på växternas blad men viktigt för mångfalden är möjligheterna att istället äta frön och frukter samt speciellt nektar och pollen. Andra organismer lever av bark, sav eller ved. Både växtätare och rovdjur får all energi de behöver ytterst från solljuset, infångat av fotosyntesen.

Även fossila bränslen består ytterst av solenergi som samlats av levande organismer under hundratals miljoner år. Dessa naturtillgångar förslösar vi nu under några århundraden. Som resultat har koldioxidhalten i atmosfären nått en halt som av allt att döma är högre än på 15 miljoner år. Eftersom världens politiker inte lyckats nå bindande avtal, fortsätter koldioxid­halten bara att öka, varför jorden kommer att bli flera grader varmare. Vi måste då räkna med att stora delar av inlandsisarna på Grönland och Sydpolen smälter inom något tusental år. Skulle all is smälta höjs havsytan med 70 m, varför även Hammarbyhöjden skulle dränkas. Bara skidbacken skulle sticka upp som ett minnesmärke över hela den stad som en gång fanns här och därmed också som en påminnelse om dagens människors dårskap. 

Från aporna utvecklades människoarterna varav en, Homo sapiens, konkurrerade ut de övriga med hjälp av sin kulturella och sociala förmåga. Stenåldersmänniskan spred sig över världen. Detta åtföljdes av ett utdöende bland de större landlevande djuren, speciellt märkbar i Australien och Amerika. Det är häpnads­väckande att människan med organisation, fångst­gropar, anlagda bränder och spjut ivägslungade med ett kastträ, lyckats utrota stora starka djur som mammutar, ullhåriga noshörningar, sabeltandade tigrar och jättepungdjur. Exakt hur detta gick till vet vi inte. I Afrika, där evolutionen av människan pågick under flera miljoner år, klarade sig fler av de större djurarterna.

En individs gener är ett slags recept för hur ett embryo ska utvecklas till en varelse som är konkurrenskraftig i sin ekologiska nisch. I en biologisk arts genpool finns samlad årmiljoners erfarenheter om vilka gener som är till fördel för den arten. De utgör på så vis en sorts kunskap för överlevnad. När en art dör ut försvinner den kunskapen för alltid, en utdöd art kan aldrig återuppstå. Världen går då miste om en liten del av sin rikedom. Däremot anpassas andra arter så att de så småningom kan fylla upp den ekologiska nisch som blivit tom, vilket i svårartade fall kan ta miljontals år.

Under de senaste tiotusen åren har människor i olika världsdelar oberoende av varandra uppfunnit jordbruket. På så vis har en större befolkning kunnat försörjas. Men upprepade gånger har hänt att befolkningstrycket i någon kultur blivit för stort, vilket lett till att man har skövlat skogen, husdjuren betat för hårt med jorderosion som följd eller har oförsiktig bevattning gjort marken försaltad. Många kulturer har på så sätt gått under samtidigt som naturen drabbats. Ett långvarigt småskaligt jordbruk som ger en variation i ett dominerande skogslandskap är däremot gynnsamt för den biologiska mångfalden. Åkerholmar, stenrösen, kompost­högar, gödselstackar, öppna diken med dikesrenar och dammar utgör varierade och goda miljöer för olika arter. Speciellt artrika har slåtterängarna varit, marker som slagits för vinterfoder.

Det finns några speciella faktorer som allvarligt hotar den globala biologiska mångfalden. En är skövlingen av sådana naturtyper som är hemvist för väldigt många arter. Detta gäller förstås nedhuggningen av de extremt artrika tropiska regnskogarna men också kalhuggning av svenska gammelskogar som ersätts med granplantager. En annan faktor är den av människans globala transporter orsakade spridningen av arter mellan olika världsdelar. Oavsett om det skett avsiktligt eller oavsiktligt kan nykommande arter visa sig vara invasiva, vilket betyder att de i den miljön de kommit till kan föröka sig ohämmat och slå ut unika arter viktiga för den lokala ekologiska balansen. Så har råttan ofta följt med människan till tidigare isolerade öar.

En tredje faktor som kommer att få svåra verkningar för mångfalden är klimatförändringarna orsakade av växthuseffekten. Dessa är långsamma i en människas tidsskala men är mycket snabba i evolutionens tidsskala och arter anpassade till ett kallt klimat kommer inte att hinna med i sin genetiska utveckling. En fjärde viktig faktor är miljöförstörelse i allmänhet och speciellt spridande av gifter. Arter högre upp i näringskedjorna som rovfåglar och sälar har varit starkt hotade av miljögifter. Spridandet av insektsgifter i jordbruket har blivit ett stort hot mot bin som vi behöver för deras pollinering av fruktgivande blommor. Utsläpp av medicinrester i avloppet har visat sig kunna allvarligt påverka vattenlevande organismer. Under namn av produktutveckling säljs tandkräm, kläder m.m., innehållande antibakteriella ämnen skadliga för miljön.

I Sverige har både skogsbruk och jordbruk drivits mot storskalighet i syfte att minska behovet av arbetsinsatser. Detta innebär monokulturer som understöds av gifter och ökad användning av fossila bränslen. Även urbaniseringen, att städer breder ut sig över tidigare varierad kulturmark, minskar den markyta som gynnar en biologisk mångfald. Med denna utveckling utgör småskaliga odlingar t.ex. i form av fritidsträdgårdar värdefulla oaser för mångfalden. Hammarbyhöjdens Fritidsträdgårdar ligger skyddat i en liten dalgång alldeles sydost om Hammarby skidbacke. Området kom att tillhöra Stockholmsdelen av Nacka­reservatet när detta formellt bildades 2006. Trots att bebyggelsen i Hammarbyhöjden ligger helt nära så syns den ännu inte för träden runt området. Speciellt finns på båda sidor många ekar och nedanför området i sluttningen ner mot Sickla kanal finns en hasselskog, där man i maj kan se den helt ljusröda örten vätteros.

En art som kolonisterna ofta får se är den vanliga paddan som är brun och vårtig. Efter allt regnet i juni 2012 formligen kryllade det av småpaddor. Detta är inte någon hotad art, men förekomsten visar att miljön kan vara värdefull också för mer utsatta arter. Några som har setts på området är åkergroda, mindre vattensalamander, den ormlika kopparödlan, snok, huggorm och igelkott. Det finns en överdriven rädsla för ormar i Sverige. Det är bara huggormen som har gift och dess bett är i de flesta fall ofarligt. Blir man biten ska den kroppsdelen hållas stilla och man ska för säkerhets skull alltid uppsöka vårdcentral eller sjukhus, se vidare i Vårdguiden. Man ska förstås visa respekt för huggormar liksom för alla vilda djur. Alla groddjur och kräldjur är fridlysta.

Inte så sällan ser man också rådjur. De är vackra att se men skulle härja vilt bland odlingarna, om vi inte hade fått tillåtelse av kommunen att sätta upp stängsel runt lotterna. Ett djur som vi gärna skulle slippa är den spanska skogssnigeln. Den är ett exempel på en invasiv art hittransporterad av människan, den har inte krupit hit från Spanien. Dess ägg kan lätt följa med jordklumpen vid köp av plantor. Visst hade vi skador av sniglar också innan, speciellt av den lilla gråbruna åkersnigeln, och ibland kunde det finnas mängder med vinbergssnäckor. Mindre trädgårdssnäckor är fortfarande vanliga. Det var 2002 som den spanska skogssnigeln invaderade koloniområdet. Vi fick stora problem, den kunde äta upp alla späda växter som just kommit upp. Nu bekämpar vi den med pellets av järnfosfat som är ofarligt för andra sorts djur. Genom att det läggs i snigelbarer, små plastaskar med ingång från sidan, går det inte åt mer än vad som äts upp av sniglarna.

Annars gäller att man aldrig ska använda sig av gifter för att bekämpa t.ex. insektsangrepp. Gifter dödar också skadeinsekternas naturliga fiender. Genom att man odlar giftfritt och har en varierad växtlighet finns det hela tiden naturliga fiender som kan bemöta exempelvis ett bladlusangrepp. Skulle man hinna få ovanligt mycket bladlöss på rosen­knopparna kan man klämma ihjäl dem med fingrarna. Odlar man liljor får man när de kommit upp på våren regelbundet granska dem efter de helt illröda liljebaggarna och klämma ihjäl dessa. Andra angrepp, som vinbärsgallkvalster på svarta vinbär, går inte att häva, man får gräva upp och bränna buskarna, för att sedan köpa en ny motståndskraftig sort.

Det är också viktigt att hjälpa pollinerande insekter. Humlor kan få ett bo av en upp och ner vänd blomkruka och solitärbin kan få bon genom borrade hål i en träbit eller genom buntade ihåliga stjälkar. Dessa och fjärilar gynnas av att man har olika växter som tillsammans blommar under hela säsongen. På högsommaren kan man på området få se praktfjärilar som nässelfjäril, påfågelöga och sorgmantel. Man kan läsa mer hur man gynnar biologisk mångfald i Koloniträdgårdsförbundets informationsblad Lätt om odling nr 47. Man kan också gynna biologisk mångfald genom att odla äldre lokala sorter av kulturväxterna. Man kan finna information om detta på www.foreningensesam.se.

En trädgård är inte ett stycke natur i ekologisk balans. De växter vi odlar, både för fägring och till föda, är förädlade för våra syften och kräver bättre förhållanden, mer plats och näring, än man vanligtvis finner i naturen. Dessa förhållanden lockar också våra vanliga ogräs, som tar över om man inte regelbundet håller efter dem. Fröogräs måste tas bort innan de går i frö och rotogräs måste grävas upp med rötterna. Det är viktigt att få bort rotogräs som kirskål och kvickrot innan man planterar fleråriga växter. Man kan försvåra för kvickroten att från gräsmattan växa in igen, om man gör en nedgrävd barriär av t.ex. bräder. Genom att vi alla håller efter ogräsen, kan vi få den mångfald av prydnads- och nyttoväxter som vi eftersträvar.

Pelle Lindberg 2013
Ċ
Jon Jogensjö,
12 feb. 2013 06:08
Comments